Postmoderna vänstern

Graders största misstag är att betrakta postmodernism som föreskrivande, det vill säga som en slags manual och en strategi för politisk aktivitet. Naturligtvis är detta inte fallet, även om varje akademisk teori kan ge pengar till någon form av aktivism - konstruktiv eller inte. Postmodernism är en serie akademiska teorier som beskriver och avser att analysera det samhälle vi lever i.

Du kan vara säker på att Trump inte läste Derrida som någon form av Machiavellian guide till auktoritärt ledarskap. Postkolonialism och intersektionalitet, från Grader och Lundberg, är nära besläktade med postmodernism, betyder definitivt inte att fakta och statistik har kastats ut genom fönstret. På bokmässan berättar Grader om ett tal som beskrev klassens upplevelse med både erfarenhet och siffror.

Det är som om antirasism och queeraktivister aldrig har presenterat statistik om diskriminering. Ur ett vänsterperspektiv tjänar invandrarnas tal och så kallade sanningar kapitalets makt. Ju mindre de anses vara värdiga, desto lättare är det att använda gruppen som en billig arbetskraft i serviceekonomin. I sig är det inte nytt under solen, vilka postkoloniala teoretiker ofta använder starkt marxistiska ord mer än en gång.

Med det sagt borde en sann postmodern vänster också förstå att den största antirasistiska reformen inte genomförs genom Sveriges Radios kommunikation, utan genom att reglera konsertekonomin och införa heltidsrättigheter inom kommunala avtalsområden. Väghyveln gör ett misstag när han vill kasta bort både Laclau och Mouffe och korsa med postmodernt badvatten. Den stora historien som Väghyveln längtar efter - där klass är klass och kön är kön och styrka är lätt att beräkna-kommer inte tillbaka.

Åtminstone inte utan mycket auktoritära medel, vilket kanske är en mer rationell förklaring till högerpopulismens uppkomst. Myndigheter, hierarkiska strukturer och nationen hävdar att fenomen har problematiserats och kritiserats i sin kärna ur ett postmodernt perspektiv. Till exempel ifrågasattes lärarens roll som en auktoritet i skolan, och pedagogiken skulle vara mindre om lärarens roll, mätbara frågor om kunskapsutveckling och ordning, liksom om studentens frivilliga, roliga lärande, kreativitet och väl.

Ur denna synvinkel är det främst skolans fel om eleven inte är tillräckligt motiverad och misslyckas i sina studier, vilket Skolinspektionen tycker idag. I dagens skoldebatt, som till stor del kretsar kring bristande ordning och respekt för läraren och lärarens roll, tror många att det kan härledas från anti-maversion-rörelsen. Enligt Geiger och Almquist var det enligt moderniteten mest befrielsen av mannen som de hade i åtanke, men med tiden blev kvinnans situation mer relevant.

Framstegen inom jämställdhet handlade inledningsvis om att göra yttre förhållanden lika och befria en kvinna från ekonomiskt beroende av en man, vilket var drivkraften för en kvinna att hitta sin egen försörjning, men också sitt eget politiska inflytande. Men kvinnor bar fortfarande huvudansvaret för huset, lönen försenades och inflytandet på regeringen var lika starkt, även om alla formella och synliga hinder eliminerades.

Detta uttrycks vanligtvis som det faktum att könsroller är socialt konstruerade, vilket beskrivs till exempel av Nina Bjerks under en rosa filt.

Bokens titel indikerar att skillnader mellan könsbeteende kan och bör härledas från det faktum att flickor och pojkar behandlas annorlunda än födseln. Den allmänna uppmaningen är att sträva efter behandling av barn så att de inte begränsas till en traditionell könsroll, det passar också in i Skolverkets läroplan att traditionella könsmodeller ska motverkas.

Detta är en tanke som i vissa delar överensstämmer med det moderna informationsidealet, i det här fallet betyder det att staten genom olika former av jämställdhetspolitik och genuspedagogik arbetar för att en person befrias och befrias från det begränsade traditionella Könsroll. Detta är ett exempel på hur postmoderna ideal och perspektiv institutionaliseras. Detta projekt motsvarar också den faktiska utveckling vi beskriver i Hofstedes kulturstudier av den mest feminina kulturen i världen.

Om miljörörelsen och feminismen kan betraktas som de två viktigaste politiska postmoderna rörelserna, är postkolonialism och antirasism den tredje. Liksom feminism kan man säga att denna rörelse också motsvarar verklig utveckling. Sverige beskrivs i de bedömda studierna som det mest toleranta i världen av andra kulturyttringar och invandrare, som dock kan ha fler skäl än olika politiska och pedagogiska åtgärder.

Å ena sidan, vi själva har en historia av emigration och sökandet efter ett bättre liv i andra länder. Det räcker också för oss att gå tillbaka flera generationer så att vi kan hitta hunger och fattigdom i vårt eget land. Vi har också en hel del positiva erfarenheter som invandrare har berikat landet, till exempel, i form av invandring på arbetsmarknadsfrågor.Dessutom bör det betonas att tolerans mot andra kulturer tenderar att öka längre i utveckling när kulturen dyker upp.

Postmoderna värderingar är ofta förknippade med tolerans och omtanke för alla människor, oavsett etnicitet och sexuell läggning. Det var till exempel mycket svårare att vara homosexuell när traditionella värderingar dominerade kulturen. I talet ersattes arbetskraftsinvandringen av invandring av flyktingar från Chile, i talet, varav många kom från Östeuropa och Mellanöstern, liksom i talet från Balkan.

Gradvis minskar den svenska industriledningen och globaliseringen har inneburit att enklare jobb har flyttat utomlands. Automatisering har också försvårat arbetet och Sverige har blivit mer av en kunskapsnation. Detta kallas vanligtvis ett postindustriellt samhälle, där tjänster och information blir viktigare för ekonomisk utveckling. Den växande invandringen av flyktingar från länder med lägre utbildningsnivåer, tillsammans med högre trösklar på arbetsmarknaden, bidrog till att integrationen ökade och antalet utlämningsområden ökade.

Per Svante Gudmund Nordin (born April 18, ) is a Swedish historian of ideas and author.

På politisk nivå har mångkulturalismen blivit den dominerande utgångspunkten, vilket innebär att utländska kulturuttryck ses som berikande och förtjänar att bevaras. Det handlar istället om att invandrare överger sina tidigare kulturyttringar och identiteter och assimilerar sig till svensk kultur. Efter vår snabba resa genom modernitet och statlig individualism beskrivs vi vanligtvis som mycket flexibla och anpassningsbara och mottagliga för socialteknik.

Det är detta som förmodligen underlättade multikulturalism och önskan att absorbera andra kulturella uttryck. Efter andra världskriget blev den svenska kulturen mer kosmopolitisk. En stark orsak till assimilationspolitiken var den postmoderna kritiken av alla föreställningar om att det finns eller borde finnas en svensk kultur som överhuvudtaget assimileras.

Den traditionella logiken i den statiska svenska kulturen och nationalstatens gränser har problematiserats ur ett postmodernt perspektiv för att vara exceptionell. I tal och tal har flyktinginvandringen ökat med denna integrationsfråga också. Invandringspolitiken har länge varit den mest generösa i Europa i förhållande till befolkningens storlek, men har starkt stöd från politiker och etablerade medier, där postmoderna värderingar har den starkaste kopplingen.

Politiker, liksom etableringen av media, ville fortsätta att utveckla och försvara tolerans, feminism och antirasism. Du kan se logiken att staten och eliten fortsätter och visar vägen, det har varit ett recept på framgång de senaste åren. Men flyktingdebatten blir gradvis mer polariserad, och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen tidigare, jag hänvisade till ett fragment av Com-institutets rapport som visar hur vi har gått från ett mer homogent åsikts-och bedömningslandskap till ett mer fragmenterat.

Sverigedemokraternas framsteg kan ses som ett tydligt exempel på detta.

Idag är det snarare högern som står för bildning och förnuft medan vänstern betonar antirasism, feminism, kulturrelativism och normkritik.

Boken pekar på de olika användningarna av sociala medier som en anledning. Tillkomsten av Internet har gett fantastisk tillgång till information för dem som kan navigera och sortera den. Men det kan också skapa en ekokammare där du bara accepterar information från dem som du delar värden med. Sedan finns det de som saknar färdigheter eller intresse för att vara aktiva på Internet.

Fragmentering och meningsskiljaktigheter, särskilt i flyktingfrågan, har varit i händerna på en lång samförståndskultur som har etablerats i många hundra år. Alternativa medier och webbplatser har dykt upp på nätverkets skuggsidor, främst om flyktingfrågan, och Sverigedemokraterna har vuxit i takt med att frågan om invandring och flyktingar blir allt mer angelägen.

Men denna fragmentering kan också ses som en konsekvent följd av de postmoderna idealen om olika ideer och beskrivningar av verkligheten. En annan anledning och dynamik som bör presenteras i denna analys är följande: Ju mer postmoderna perspektiv och värderingar ska dominera, desto mer etablerade medier och politiker överger traditionella värderingar.

Den traditionella Klasskampen ersattes av identitetspolitik och statliga institutioner baserade på traditionell logik, skydd och polissystem, som gradvis prioriterades. Sedan slutet av det kalla kriget med Berlinmurens fall har säkerhetsläget i närområdet förbättrats avsevärt, och därefter har skyddet minskat. Den traditionella kyrkan, som hade varit i en svag position sedan reformationen, medförde också en uttunning av existensen, vilket resulterade i individuella alternativ i form av det österländska inflytandet från nya lagerrörelser.