Bilder höga kusten winter trail 2018

Skuleskogen liknar en skolbok om naturgeografi. Här är svaren på hur inre is, landtillväxt och havsvågor formaterar Sverige. Det är i Skuleskogen på Höga Kusten som vinterleden har sin arena. Du kan välja mellan att köra klassiska KM, extrema KM eller galen KM. Det fina är att du kan ändra efter spåret. Du kanske har checkat in upp till 50 km, men känner att kroppen pratar, då kan du byta upp till 35 km.

Det var med vetskap att jag i ett svagt ögonblick i November anmälde mig till en galen 50 km. Hade jag vetat att det skulle vara 1,5 meter snö och 18 grader kallt hade jag nog åkt till ett varmare ställe än Skuleberget.

Höga kusten trail resultat 2024

Det blev en kraftfull, tuff och brutal konkurrens på många sätt, men det var värt varje minut. Det här är min upplevelse av Höga Kustens vinterspår, som jag frös, så jag tog en minut att börja, nu ville jag bara lämna. Jag var frusen, så jag skakade, och jag ville verkligen höja min puls och känna lite värme i min kropp. Plötsligt går startskottet av, och en sekund senare ligger jag på magen i snön.

Det första steget och vänsterbenet faller till knäet i snön, jag klättrar snabbt upp och ser att det blir en lång dag. Efter ett tag får jag bättre teknik, och det blir lättare att parera i djup snö. Vi kör genom Skuleskogens nationalpark, och efter några kilometer börjar uppstigningen för SL Xxttdalsberget. Det är coolt, och jag får ordentlig mjölksyra i benen, min puls ökar, kall luft verkar lämpligt i mina lungor.

Höga kusten winter trail 2024

Snart befinner jag mig i den legendariska Slattdalskrevan och fortsätter uppför Slattdalsberget. Utsikten är bred här. Om det var svårt för Slattdalsberget att komma upp var det inte mycket lättare att komma ner. Jag brukar vara usel på att springa nedförsbacke, att göra det i djup snö förbättrade inte situationen. Jag föll ner, trasslat runt och gick till helvetet om varandra, och började tänka på vad jag gjorde här.

Men jag gick ner, men med något skadat självförtroende nådde jag den första kontrollen efter en mil och på en anständig tid. Jag var inne för min planering och kände mig ganska bra.

Efter att ha fått energin i mig gick jag till steg 2, bergscirkeln. Jag lyckades gå igenom snön om och om igen och satt på knäna eller låg på magen, plötsligt kände jag att krafterna började trycka. När jag upptäckte att slangen jag hade druckit hade frusit till is, tårar var precis runt hörnet. Men jag kämpade och vände tillbaka till Slattdalsberget, genom skratt.

Vi ses nästa år. Så jävla välorganiserat och vilken fantastisk natur. Jag var en av de sista i 25km klassen, men fick fortfarande entusiastiska stora leende människor vid porten. Det enda jag kan tänka på är att jag vill göra det igen. Helst nu! Skratt kan höras långt när någon bestämmer sig för att gå upp på berget på sin röv. Handskarna går av och på när du vill ta en bild av ett otroligt vackert landskap.

Detta är utan tvekan en av de mest underbara upplevelserna på vintern. Det är fantastiskt och svårt med alla klättringar och marken som ständigt rörde sig. Men det gjorde jag! Så otroligt stolt! Jag har aldrig sprungit så här långt tidigare och hade så ont i benet på slutet, men det var värt varje steg. Magisk natur. Jag kommer tillbaka! Det är inte mindre svårt, lika krävande, men framför allt roligt.

Det är helt underbart att springa i detta vinterlandskap. Kommer tillbaka igen, det måste upprepas! Jag har mycket känsliga höfter och en fantastisk upplevelse. När jag nådde den sista bergstoppen kände jag mig så lättad att tårarna kom. Det var en av de coolaste sportupplevelserna jag någonsin har haft. Vi kommer tillbaka och tar med oss vänner!