Ett försvarsfordon har vanligtvis alltid en registreringsskylt, från tankar till snöskotrar och framdrivningspistoler avsedda för bogsering. Registreringsnumret kallas också individuella nummer. Tecknen använder vanligtvis samma typsnitt för de nummer som har sitt ursprung på de civila registreringsskyltarna, men från tal användes andra typsnitt oftare. De gamla tecknen var ibland olika, men oftare färgades de med en mall eller trycktes.
Pansarfordon har vanligtvis registreringsnumret målat direkt på fordonet, med eller utan svart bakgrund. Skyltarna har inte kontrollmärken, som i förekommande fall vanligtvis sitter i facket. Numreringen är inte alltid slumpmässig. I vissa fall finns det logik i numreringen av en serie fordon, vilket är tydligt synligt, till exempel i Serie 11, 13 och 20 platser där de två första siffrorna i bilen börjar med dessa nummer.
Nummer 1-skyltarna användes tidigare för testfordon och hade en gul ram. Försvarsfordonet är inte registrerat i Transportstyrelsens Vägtrafikregister, utan i mifor-registreringen av militära fordon, som genomförs av Försvarsmakten. Skyltarna får en orange bakgrund. Tillfällig skylt [redigera wikit text] om en bil har förlorat en eller båda registreringsskyltar, bilen kan endast riktas till den kortaste lämplig väg till närmaste polisstation.
Där letar du efter förlorade skyltar, och förregistreringsskyltar har släppts. Dessa skyltar är gjorda av gul plast och Registreringsnumret är skrivet på en bläckpenna på skyltarna. De måste stämplas med en polisstämpel mitt i skyltarna. En polisanmälan är en förutsättning för utredning och undviker ansvar för parkeringsböter och annat som orsakas av en skylttjuv.
Konventionen kan ändras genom tillägg, till exempel genom att införa nya vägskyltar. Varje medlemsstat får föreslå sådana tillägg som träder i kraft om minst en tredjedel av medlemsstaterna motsätter sig förslaget.
Under de senaste åren har EU också varit involverat i detta arbete och har också föreslagit ytterligare standardisering. I grund och botten talar vi om när det finns planer på att införa en ny vägskylt utanför konventionen och sedan påverka EU: s medlemsstater att välja en standard för denna vägskylt. Ett exempel på ett sådant vägskylt, som utvecklas genom EU, är utgångsskylten.
Schweiz och Norge har också lämnat in en EU-version av utgångsskyltar, även om dessa länder ligger utanför EU. Utanför Europa [redigera Wikitext] konventionen används mer eller mindre utanför Europa, vanligtvis mindre.
Utanför Europa är det ofta mycket mindre korstrafik, och annars har det ofta viss övning på olika kontinenter, så det finns inte så stora skillnader inom. Resenärer med flyg och biluthyrning komplicerar dock detta. Förenta staterna följer sin egen standard och har vägskyltar som endast liknar FN-konventionen. Många länder utanför Europa som var kolonier har likheter med Europa, men utvecklade fortfarande vanligtvis sin egen standard.
I Afrika följs den europeiska standarden i stor utsträckning. Det finns stora variationer i Asien.
Länder i Mellanöstern har ofta vägskyltar med mycket starka likheter med Europeiska, medan länder längre bort i Asien har mer av sina egna standarder. Australien har en standard som liknar USA, men landet följer konventionen bättre än USA, till exempel [klargörande] hastighetsbegränsningsberäkningar. Nord-och Sydamerika, inklusive USA, Australien och många andra länder utanför Europa, har en variant med fyrkantiga varningsskyltar som står på hörnet, "rutter" och symboler skiljer sig ofta åt.
Irland, som det enda landet i Europa, har också sådana tecken.