Men som Drakman påpekar krävs det en tolkning av de digitala humaniora för att ta reda på vad en forskare ska leta efter i denna stora massa empirism och för att skapa en förståelse för empirismens olika uttalanden.
Under åren bytte läkare till övervakning och skydd av gränsen mellan kroppen och miljön. Detta tillvägagångssätt, som jag kallar gränsskyddande medicin, har blivit dominerande genom åren - det är denna avhandling som bör täckas i undersökningen, och Druckmans analytiska text skapar tack vare avhandlingen vill jag tänka på både körning och en spännande avhandling.
Flow Medicine-analysen undersöker hur provinsens läkare uppfattade de terapier som fanns tillgängliga baserat på kroppen och de omgivande interaktionerna mellan de olika strömmarna. Terapin för att bekämpa fel flöde var blodton, och ett bra flöde var således ett tecken på att patienten var på väg. Tillsammans med en mer tolkande analys blir detta ett användbart sätt att genomföra medicinska humaniora.
Kroppen betraktades som passiv och svag, och förebyggande ingripande av läkare var förknippat med upprättandet av hinder mellan kroppen och miljön. Gränsskyddsmedicin har kommit att förändra hur vi ser på kroppen och miljön. I stället för att sätta upp barriärer började grannskapet porträtteras som något som hade ett positivt steg i hälsan. Det här är en period då läkare börjar visa ett naturligt intresse, och börjar också se möjligheterna att stärka kroppen genom naturen, bland annat.
Sjukdomen blev inte längre något som fungerade, utan något som hände, vilket gjorde förebyggande insatser allt viktigare för att stärka kroppens motståndskraft för att undvika bland annat sjukdom. Således belyser Druckmans analys de första förändringarna i egenvård-det vill säga vad som kan sammanfattas inom en mer teoretisk term, egenvård, som under tal skulle vara så viktigt för kroppens syn och kroppens roll i samhället.
Sist men inte minst är detta tydligt i det nya tillvägagångssättet för renlighet, där det inte längre var klimatet - i form av den omgivande naturen och landskapen - som gjorde en person sjuk, utan snarare smuts och trängsel i stugan. Kroppen vände sig och fastnade, det började bara betraktas som en autonom enhet. Dessa resultat ger stöd för Drakmans avhandling, nämligen att gränsläkemedlet genererade en annan syn på kroppen som gjorde det omöjligt för åderbråck, myoismsteori och klimatmedicin.
Den nya metaforen för kroppen bidrog till denna förändring, och istället föddes nya behandlingar och tittade på kroppen. En viktig orsak till denna förändring var de sociala förändringar som inträffar under föreställningen, såsom urbanisering, industrialisering och massering, liksom framgången med vaccination framhävs som en sådan kapabel orsak. Således framträder i slutet av talet en självhävdande bourgeoisi, en social grupp som accepterar dessa meta-rörelser av kroppen i deras lever, inte minst i dess förhållande till Samväldet.
En kultiverad person ser ljuset! Att låna ett koncept från den polska forskaren Ludwig Fleck kommer att bli en helt ny tankestil. Behandling pågår fortfarande, särskilt i vissa fall av polycytemi, eftersom andelen röda blodkroppar i blodet är för hög och blodet är för visköst. En annan helt legitim anledning till venen är att den vill tvinga på nya blodkroppar, vilket leder till ökad tillgång till järn hos patienter med överskott av järn i kroppen.
Som regel kommer du att ersätta äggvolymen blod med saltlösning, som ges intravenöst. Men i antiken var venerna mycket stora. Den teoretiska grunden, som fastställdes redan i antiken, bestod av den så kallade humorala patologin.
Enligt denna doktrin orsakas sjukdomar i kropp och själ av störningar i balansen mellan de lata fyra kroppsvätskorna. Man trodde att vätskor var nära besläktade med de fyra elementen och deras egenskaper. Liksom elden var den gula gallan varm och torr. Blodet jämfördes med luften-varmt och fuktigt. Svart galla var associerad med jordelementet kallt och torrt slem med kallt och vått vatten.
Eftersom sjukdomar har tolkats som vätskeobalans måste blod, slem och gallvätskor regleras. Detta kan göras lättast genom att ta bort rätt mängd blod från kroppen. Det fanns en omfattande litteratur om ämnet med noggranna beskrivningar och skisser av var vener skulle öppnas i de relevanta sjukdomarna och hur mycket blod som kunde gå förlorat.
Ibland ansåg experter att det var nödvändigt att utföra en ven bredvid den plats på kroppen där sjukdomen tycktes ha ett centrum. I andra fall gjorde de snarare en punkt att förlora blod så långt bort från den platsen som möjligt. Det var vanligt med en förebyggande ven, vilket innebär att de förlorade sin blodhälsa för att undvika framtida sjukdomar.