Gränsvärde för radon i dricksvatten

Orolig för att ditt hem eller jobb hade en hög radonkostnad? Den enda lösningen är att mäta att du inte är över referensvärdet. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten är den bästa metoden att mäta i två månader mellan 1 oktober och e. Varför finns det en referensnivå för radonhalten? De svenska myndigheterna har fastställt riktlinjer för att försöka minimera hälsoriskerna.

Radonhalten mäts både i inomhusluft och i vatten. Om radonhalten ligger över den fastställda referensnivån kan husägaren tvingas agera, vilket beror på att höga halter av radon kan vara skadliga för människor.

Det finns fyra olika metoder för att separera radon från vatten: 1) radonavskiljare, 2) kolfilter, 3) omvänd osmos och 4) lagring av dricksvatten.

Det är Folkhälsomyndigheten, Livsmedelsverket, miljömyndigheten och Boverket som i samråd med Strålsäkerhetsmyndigheten tagit fram de gällande riktlinjerna. Observera dock att du som regel bör ha så lågt radoninnehåll som möjligt, eftersom hälsorisken minskar linjärt med ett minskat innehåll. När är det dags att mäta radon? Om mätningen aldrig har utförts bör radonhalten övervakas.

För hyresgästföreningar, hyresfastigheter och arbetsplatser bör dessutom radonhalten bedömas i lägenheter och lokaler. Det enda sättet att göra detta är att mäta. Radonläckage från marken är den vanligaste orsaken till förhöjda radonhalter. Vatten kan passera genom ett kolfilter, där radon är en adsorberad kolpinne. För att uppnå en bra effekt måste kolfiltret ha en volym på minst 50 liter för ett enskilt hushåll.

Effekten minskar med tiden och kol måste bytas ut med jämna mellanrum. Hur ofta kol behöver bytas ut beror på vilka ämnen som vattnet innehåller och vilka nivåer. Metoden är inte lämplig om radonhalten i vattnet överstiger 2 bq per liter. Produkterna av radium och sönderfall av radondöttrar fastnar på kol, och då finns det risk för att filtret kommer att avge gammastrålning.

Omvänd osmos: Med omvänd osmos får vatten passera genom ett membran som passerar genom vattenmolekyler. Radon - och radonatomer fastnar dock eftersom de är större än vattenmolekyler.

Lagring av dricksvatten: vid lagring av dricksvatten försvinner rad från vattnet eftersom det sönderdelas naturligt. Halva livslängden för radon är 3,8 dagar. För att radonhalten ska minskas med 90 procent tar det cirka 13 dagars lagring. För vatten för ett enskilt hushåll kan detta uppnås genom att lagra vatten i två stora m3-tankar som används växelvis.

Vid sådan långvarig vattenlagring kan det dock finnas risk för bakterietillväxt och andra kvalitetsproblem med vattnet.

Gränsvärdet för den totala stråldosen (TID) i dricksvatten, 0,1 millisievert per år (mSv per år) kan jämföras med den genomsnittliga stråldosen i Sverige på 3–4 mSv per år.

Ett alternativ till lagring är att överföra vatten från en borrad brunn till en befintlig brunngrävd. Det är också möjligt att lagra vatten genom att överföra det till en grusbädd i penetration i jorden. Vilken teknik som är bäst beror bland annat.